Det kommer alltid upp tankar såhär på natten, så det blir det ett litet tänkar-inlägg från mig :) Sitter man och pratar om något så kommer man alltid på något som man kan fundera på!

Kom nyss på migsjälv med att fundera på varför jag inte kan ta åt mig av det som folk säger till mig som är någon form av komplimang.. Har funderat på det ett tag, men nu tror jag att jag kommit på varför!

Förr i tiden så hade jag inga problem att ta åt mig av det som folk sa om mig, vad de tyckte och tänkte om mig.. Kanske inte så konstigt, min självkänsla var på topp och jag tyckte om mitt liv.. Jag hade ingenting att klaga på (förutom när man hade någon dispyt med mina föräldrar).
Tyvärr så träffade jag (och var tillsammans med en) som förstörde min självkänsla ordentligt, och jag fick svårt att lita på människor efter det.. Hade ett tag svårt att tro på människor som stod mig nära, kände mig ibland utnyttjad av olika människor och allt som folk sa till mig som kunde räknas som någon form av komplimang slog jag ifrån mig.. Jag kunde inte ta åt mig, eftersom jag kände mig lurad på ett sätt.. Kändes som att folk bara sa så för att göra mig glad för tillfället, och inte för att de menade det! Jag slog ifrån mig allt, ett sätt att skydda migsjälv från att bli sårad igen, tog jag inte åt mig kunde jag inte heller bli ledsen!

Så är det typ fortfarande.. Jag tror på det som sägs, men jag har svårt att förstå, jag blockerar fortfarande migsjälv och det tror jag är pga att jag inte lyckats bygga upp min självkänsla till 100% igen. Jag vill ta åt mig, men jag är för rädd fortfarande.
Det som hände mig tog så djupt att det fortfarande sitter i.. Efter flera år!

Det som spelar in mest av allt, är vad jag tycker om migsjälv och jag ser inget speciellt negativt med migsjälv! Visst kan man ha sina dåliga dagar, men det är ingenting om man jämför med alla dagar som är bra och man är glad!

Jag kan ta in det som Baby säger till mig, för jag ser på honom och vet att han verkligen menar det! Ibland när han säger det på ett speciellt sätt, så kan det få mig så rörd så hjärtat hoppar till av glädje, för det känns så speciellt!

Jag jobbar hur mycket som helst på att få upp min självkänsla till 100% igen, men ibland är det svårt! Men jag känner att jag inte har långt kvar! :)
Snart kan jag sluta blockera allt som sägs till mig, snart kan jag våga ta åt mig!